Idag bestämde jag mig för att baka surdegsbröd. Receptet fick jag av en vän förra veckan och jag hade alla ingredienser hemma. På receptet stod det att man skulle knåda degen i 10 minuter i maskin, och dubbelt så länge om man inte hade någon. Jag har ingen maskin och fick därför knåda degen för hand.
När jag stod där och knådade degen fick jag tid att tänka på allt som hänt den senaste veckan och tiden. Ibland känns det som att allt ont och negativt tar över. Jag tyckte synd om mig själv när jag upptäckte en ny rynka under ögonen idag. Jag tänkte på min mamma som kom förbi igår och var ledsen och grät över det som hände i Örebro. En annan vän fick ett tråkigt besked, och jag kände mig irriterad över att jag gått upp i vikt trots att jag vet precis hur jag ska göra för att ta hand om mig själv.
Ju mer jag knådade degen, desto mer kände jag hur arg och ledsen jag var över många saker i livet. Sedan fick jag dåligt samvete över att tycka synd om mig själv när jag ändå har det så bra. Jag insåg också hur lätt det är att vara dum mot sig själv och kritisera sig själv istället för att visa omtanke. Det är så lätt att leda och hjälpa andra men glömma bort sig själv.
Det kändes som terapi att knåda degen i 20 minuter. Jag fick vara arg, irriterad och ledsen och den stackars degen fick stå ut med mycket negativ energi. Men efter 10 minuter förändrades mina tankar. Jag gjorde det som jag säger till andra att göra, nämligen att vara snäll mot mig själv.
Vi har alla rätt att må dåligt vissa dagar, att känna att livet är orättvist. Även om andra har det sämre än oss, så har vi rätt att vara ledsna och tycka synd om oss själva och kanske fälla några tårar. Det kan vara så befriande att gråta eller vara arg, håller du med om det?
Idag, mer än vanligt, behöver vi vara rädda om oss själva och andra. Vi behöver visa omtanke, vara goda vänner, döttrar, mammor, fruar, systrar och kollegor. Gör något som får dig att bli glad idag, men gör också något för någon annan.
Jag bakade bröd idag, och jag tror att det kommer bli väldigt gott, för alla positiva tankar jag skickade iväg under processen.
Att baka bröd blev en form av självterapi, där jag tillät mig att känna hela spektrumet av känslor. Från ilska och sorg till en känsla av frid och acceptans. Ibland behövs det enkla handlingar för att påminna oss om att vi är värda omtanke, och att vi inte alltid behöver vara starka för andra. Vi behöver också vara starka för oss själva.
Så, nästa gång du känner dig överväldigad, försök hitta något enkelt och jordnära att göra. Något som låter dina tankar vandra, något som låter dig bearbeta dina känslor. För mig var det att baka surdegsbröd. För dig kanske det är att gå en promenad, måla, eller bara sitta i tystnad med en kopp te. Vad det än är, kom ihåg att du är värd den tiden och den omsorgen.
Och när du väl gjort det för dig själv, tänk på någon annan som kanske behöver samma omtanke. En vän som går igenom en tuff tid, en familjemedlem som behöver en kram eller en kollega som kämpar med sitt. Världen behöver mer vänlighet och omtanke. Börja med dig själv och låt det sprida sig.
Så nu står brödet på jäsning, och medan jag väntar känner jag mig lite lättare till sinnes. Jag har fått släppa ut lite av den inre stormen och kommit fram till en plats av lugn. Jag hoppas att detta bröd inte bara smakar gott, utan också påminner mig om att det är okej att ta hand om mig själv, att känna och att läka.
Livet är inte alltid lätt, men det finns skönhet i de små stunderna, i de enkla handlingarna, och i den kärlek vi visar oss själva och andra. Så, när allt känns tungt, kom ihåg att det är okej att känna och vara i den känslan.
Solen skiner idag och nu ska jag ta en promenad i skogen med min vovve. Vad gör du för dig själv och andra idag? Du får gärna berätta för mig.
Behöver du någon att prata med? Boka en kostnadsfri digital fika här👇
Varma kramar
Leslie
ความคิดเห็น